Ge aldrig upp.

Ja ni, vad ska jag säga. Jag blev tårögd av att läsa mitt senaste inlägg som jag la upp för nästan exakt ett halvhår sedan. Jag minns så väl hur ont det gjorde, hur jag kände och hur mycket jag bara ville bort när jag skrev det. Det borde vara olagligt att må så dåligt som jag gjorde då. Min poäng med det inlägget var inte att få folks uppmärksamhet, eller att folk skulle tycka synd om mig jag, jag ville dels få ut tankarna som höll på att äta upp mig inne från men också att jag på något sätt skulle kunna få er att lära er av mina misstag och aldrig låta dig själv hamna därnere. Det var precis det jag gjorde, jag lät det gå förlångt. Jag lät mig besegras på alla sätt en människa kan besegras. Men jag hade ingen kontroll över mig själv eller mitt liv så jag såg inte vad som faktiskt höll på att hända. Som ni kanske märker så skriver jag det som att det inte längre är min vardag, att det var då. Och ni har rätt isf, för jag tog mig ur det där. Ni undrar säkret "hur`" ärligt talat så kan jag inte svara på det och det är just detta vi alla människor gör fel när vi mår dåligt. Vi kan låta oss trampas ner till botten hur lätt som helst men att ställa sig upp igen är hur svårt som helst och det är inget som någon människa i världen kan hjälpa dig med, förutom du själv. Och hur hopplöst allt än känns så tappa för guds skull inte hoppet. Det var det enda som fick mig upp, om du tror på att det ska bli bättre eller att om du hoppas på att det någon dag kommer en bättre morgondag så tro mig, det kommer du måste bara samla ihop dina allra sista krafter och kämpa på. Personer som bryr sig om dig kommer att hjälpa dig påvägen och även om deras ord går in i det ena örat och ut i det andra så står dom där av en anledning, dom gör det för enbart dig och vilka som verkligen gör det för dig och inte bara "för att", det måste du lära dig att se själv och det kommer du märka med tiden. Jag vet hur det är att bli lämnad i skiten av folk som man trodde skulle stå vid ens sida en hel livstid men jag vet också hur det känns att ha folk som verkligen skulle göra allt för dig i närheten också. Jag vet vad vissa tänker nu, speciellt ni som är på samma nivå i livet som jag var i mitt senaste inlägg, ni skiter fullständigt i vad jag säger till en större del men lita på mig när jag säger att du vill inte titta tillbaka i dit liv och minnas den trasiga personen, för jag VET att ni kommer ur det. Det är hårt men gråt, skrik, var arg, gör misstag, hata folk för att ingen förstår, hata dig själv och allt som rör sig, det gjorde jag. Men ensak får ni aldrig glömma allt du gör under den tiden där nere på botten är inget liv som någon människa förtjänar, och så länge du tillåter dig själv att vara där så kommer du aldrig att ta dig ur. Jag slutade aldrig att hoppas även om jag sa att jag skiter i allt och att mitt liv var meningslöst, så fanns det en låga hopp kvar inom mig som fick mig att kämpa och inte ge upp.

Idagens läge mår jag faktiskt bra. Jag kan inte säga att jag är tillbaka som den där starka tjejen jag var för 2 år sen, men är iaf betydligt starkare än tjejen för ett halvår sen. Jag är så sjukt jävla stolt över mig själv att jag tog mig förbi det där. Men det tar ett tag att bygga upp sig själv igen och det tar tid, låt det ta tid. Jag vill även tacka min familj,släkt och närmsta vänner för allt ni gjort för mig. Tror inte ni förstår hur mycket ni betyder för mig och jag älskar er!

Till sist; Jag gav aldrig upp, jag bet ihop och fortsatte kämpa, jag slutade aldrig hoppas. Ge aldrig upp, jag vet att ni klarar det.Tro mig.

Inte riktigt som då

Det var över ett år sedan jag skrev här sist och egentligen vet jag inte varför jag la av men tog studenten och livet lekte. I mitt senaste inlägg, som jag skrev 4 dagar efter jag tagit studenten, skrev jag i rubriken "Livet är underbart!" och så följer ett inlägg som beskriver hur lycklig jag verkligen var då, och att livet var underbart. Jag vet att resten av året levde jag som om jag svävade på moln och att vara olycklig var inget som existerade. Jag hade allt och allt var verkligen perfekt. Jag önskar jag kunde spola tillbaka tiden och få uppleva 2011 igen. Man brukar säga att ingenting är omöjligt, men det är verkligen omöjligt. Jag saknar allt, jag saknar att känna mig sådär lycklig, jag har nästa glömt hur det känns. Allt är bara så otroligt långt ifrån bra det kan vara nu. Att gå omkring och låsas som att allt är bra när folk frågar, när man egentligen bara vill ställa sig och skrika och gråta för att det gör så fruktansvärt jävla ont inombords.. det tar på krafterna. Och det är så många gånger som jag känt att jag bara velat ge upp, lägga mig ner och bara dö. Jag är inte samma starka person som jag var när jag skrev det senaste inlägget här. Hon skulle aldrig ge upp, hon skulle bita ihop, kämpa med ett leende på läpparna och tagit sig igenom detta utan problem. Men hon försvann på vägen någonstans, och jag vet inte varför. Så idag när jag hade behövt den styrkan och personen mer än någosin så spelar det ingen roll hur mycket jag försöker hitta henne, jag tappat alla spåren och sitter jagf här som ett tomt skal och vet inte vad jag ska göra med mig själv och mitt meningslösa liv. För det är precis så det känns, sjukt meningslöst och borttappat. Vilsen. 
 
Vad gör man när man känner att allt hopp och glöd har försvunnit. Det känns som att jag står och tittar på när mitt liv rinner ut i sanden. Jag har ingen kontroll längre, ingen ork att ta tag i det för jag vet inte ens vart jag ska börja eller hur jag ska börja. Jag orkar helt enkelt inte. Känns som att jag bara är för att jag måste. Jag försöker ta en dag i taget men nu har det gått för långt.. Och jag vet att jag har vänner, familj och släkt som finns där för mig men dom kan inte hjälpa mig hur mycket dom än försöker och det är ingens fel. Jag är tacksam att jag har dessa personer som bryr sig om mig, för hade jag inte haft dom så hade jag nog inte stått här idag.
 
Det finns några saker jag har lärt mig av dethär och det är att bara för att man känt en person länge och delat allt så betyder det inte att den personen kommer stanna kvar föralltid även om man lovat varandra hela livet att alltid finnas där. Folk kommer och går, ibland vänder folk dig ryggen åt som du aldrig trodde skulle göra det och ibland stannar folk och hjälper dig som aldrig trodde skulle göra det. Och jag är trött på att må dåligt och lägga ner energi på folk som inte ens bryr sig. Det är slut med det, jag kanske inte har lika många vänner som jag verkligen håller mig till nu längre men med tiden så visar det sig vem eller vilka som är ens riktiga vänner och vilka som låsas vara det. 
 
Det andra jag har lärt mig är att vara försiktig om hur mycket du av ditt hjärta du ger till en annan person. Jag gav hela mitt hjärta till en kille som inte vill ha det längre, och han var mer än bara en pojkvän för mig, han var en bästa vän och någon som verkligen gjorde mig till världens lyckligaste tjej bara genom att existera. Men det togs ifrån mig utan nån som helst för varning och där blev allt värre. Jag kan inte gå vidare, även om jag försökt och önskar att det fanns en knapp som bara kunde stänga av alla känslor. Men när jag säger att jag aldrig i hela mitt 20 åriga liv känt så starkt för en person som jag gjorde med honom så menar jag det verkligen. Det är sjukt, men sant. Jag önskade bara att han hade känt samma sak. Det är så orättvist av världen att något som var så bra ska försvinna ut i ingenstans. Nu är jag rädd för en framtid utan honom, jag vill inte gå ett steg till utan honom, så känns det. Jag vet inte vad som kommer hända, men jag kommer aldrig sluta hoppas på att han en dag kommer tillbaka. Känns inte som att jag någonsin kommer kunna öppna upp mig och släppa in nån annan kille igen. Mitt hjärta tillhör någon annan vare sig han vill ha det eller inte. Jag har älskat många personer förut men denhär gången är det skillnad och jag vet inte varför men jag talar direkt från hjärtat när jag säger att han är den jag verkligen älskar och kommer alltid göra. Varken han eller jag är desamma som vi var förr när allt var bra, jag vet inte vad som gick snett påvägen men jag önskar att det aldrig hade hänt vad det än var. Man kan inte tvinga en person att älska en eller vara med en men man kan alltid hoppas att den personen en dag inser att det var fel att gå skilda vägar. Det gör jag. Det är många som inte förstår mig när jag säger att du är den enda för mig, just efter allt du gjort mot mig. Men man väljer inte vem man älskar, och jag vet att det finns ett hjärta och en bra person innerst inne, jag har sett honom flera gånger, jag har sett honom under 1 års tid. Iaf,  det kommer ta sjukt lång tid för mig att läka såren och lära mig att älska nån igen men det betyder inte att jag kommer vänta på honom föralltid. Jag saknar dig, jag saknar oss. Du är den enda som kan göra mig lycklig just nu. 
 
Namnet på världens underbaraste, finaste och bästa kille är Robin Kempe. Jag säger det för att jag vill att alla ska veta och kanske förstå hur sjukt mycket jag faktiskt älskar dig, och alltid kommer att göra.
 
"För världen är du någon, men för mig är du världen"
 
Jag vet att livet inte är rättvist och att man måste kämpa, men jag har ingen kraft kvar. Jag vill få ett stopp på dethär lidandet. Jag vill kunna gå och lägga mig utan att ha en klump i magen och vakna med en ännu större klump. Jag orkar inte gråta mer över att mitt liv känns värdelöst, jag vill ha tillbaka mitt gamla starka jag. och jag önskar varje dag att just den dagen ska komma med nått som får allt vända. Jag ber till gud om hjälp, trots att jag inte ens är troende. Vad har jag gjort för att förtjäna dethär? Jag är ingenting, bara ett vandrande skal. Jag är död, död inombords. Snälla världen låt någonting hända som ger mig min livslust tillbaka. Jag ber dig... 

Livet är underbart!

I fredags var en av dom bästa dagarna någonsin. Jag tog nämligen äntligen studenten och den dagen vart så lyckad den bara kunde bli. Jag är så galet glad över alla som var med och gjorde min student till den bästa! Tusen tack till er, ni vet vilka ni är och jag kommer aldrig kunna tacka er tillräckligt. Det betydde så otroligt mycket för mig. Även om skolan är slut och det känns underbart att bara få leva livet och vara fri från plugg ett tag så känns det väldigt sorgligt att det är slut. Det sorgligaste var att lämna min älskade klass SP08, ni är bara för underbara! Ni gjorde mina tre gymnasie år till de bästa. Jag tror inte jag hade kunnat fått en bättre klass, det är något jag verkligen inser nu, när jag sitter här och tänker tillbaka på de åren vi hade tillsammans. Jag hoppas att jag kommer fortsätta träffa så många som möjligt i fortsättnignen också. Jag kommer vilket fall som helst aldrig att glömma er, ni är bäst!

Idag är det tisdag och solen skiner för fullt, vilket bidrar till att jag bara älskar mitt liv just nu. Det känns verkligen skönt att bara få vara fri och jag ser fram emot en underbar sommar. Även om jag ska jobba större delen av sommaren så kommer det bli så otroligt skönt att bara få, vara. Just nu sitter jag ute på baksidan och har det sjukt härligt. Om några timmar är det dags för att jobba, vilket stör mig lite då jag hellre är ute i det fina vädret men samtidigt så gör det inte så mycket heller eftersom att jag trots allt inte har någon skola eller plugg som tar upp massa tid. Sen är det ju faktiskt pengar som rullar in, haha.

Imorgon är det dags för världens bästa Jocke och Sabina att ta studenten, så det blir att gå på två mottagningar och sedan firas på kvällen med massa vänner. Det kommer bli trevlans. Men nu, kära vänner, ska jag lägga mig i solen en stund och bara njuta av livet. (: Puss på er!

Livet är underbart!







Älskade SP08, ni är så jävla bra & jag glömmer er aldrig!

<3

4 maj
Robin Kempe, jag älskar dig


Eurovison 2011

Jag inte tycker att rätt låt vann ikväll även om den inte var helt hemsk så var det ganska tråkigt fram röstat av Europa. Att Sverige kom på en tredje plats var iaf bra, dock gillar jag inte låten men framträdandet var snyggt gjort. Jag har inte hängt med så mycket förutom nu i finalen osv. men jag måste säga att det fanna ovanligt många bra låtar med i årets eurovison. En klar favorit hos mig var Storbritaniens låt "I can" med Blue (y) Tycker även om Ungerns låt också även om den inte var lika bra live. Men som sagt, hade hoppats på att Storbritaninen eller Ungern skulle tagit hem segern, eller självklart Sverige, hehe.

Tänkte att jag skulle bjuda på två klipp som då var Storbritaniens & Ungerns bidrag




;D


En fjortis, en nörd och en munk - bättre trio är svårt att hitta. haha!


Ett lov med underbart väder!

Hej Gullungar!

Jag tänker inte börja med att skriva hur dålig jag är på att uppdatera, för det har jag gjort tusen gånger innan så därför går jag direkt på sak. Kände att det var ett tag sen nu, så här kommer lite uppdatering som jag vet att många väntat på, speciellt Chatte ;)

Jag vill börja med och säga att jag har haft ett underbart lov med massa olika vänner och sjukt underbart väder! Det har verkligen känts som sommar hela lovet och jag älskar det! Nu är mitt absolut sista påsklov slut och imorgon börjar skolan igen. Dock känns det inte speciellt jobbigt med tanke på att det är en månad kvar i skolan, sen STUDENTEN! :D På fredag är det mösspåtagning och på måndag är det vår studentskiva, vilket kommer bli så sjukt jävla nice! Imorgon får jag min efterlängtade lön också, kan det bli bättre? Så sjukt taggad på att shoppa till skivan, studentklänning och lite annat inte gjort det på år och dar känns det som, haha. Livet är fan bra nu trots saker som hänt och händer hela tiden!  Nu hade jag tänkt att plugga lite till historia provet på onsdag och sen hoppa in i duschen! Bye!


Bjuder på en bild från någon helg sedan på Cissi, Aurora & mig! (;
Ni är bra tjejer!


Do it like a brother, do it like a dude

Nu är jag trött och vill egentligen bara lägga mig och sova men nej då måste jag plugga lite matte ifall jag får göra matteprovet imorgon. Jag ooorkar inte, hatar verkligen matte C så grovt mycket! suck säger jag bara...

Kom hem från jobbet för ungefär en halvtimma sedan också. Har jobbatfrån 17 - 22.30 så är lite små trött. Dock var det inte speciellt stressigt idag och jag fick lära mig massa nya saker eftersom att jag ska stänga några dagar som jag jobbar. Första dagen på mitt schema börjar på tisdag och då ska jag stänga.. hjälp.. ;O Även om jag vet hur det fungerar så känns det lite små läskigt, hehe.

Iaf, iågr var det en lite speciell dag, den kändes så sjukt lång. Men jag åkte till skolan som valigt. Gjorde ryska provet osv. Sedan åkte jag hem till Robin där Leo också var. Medan jag väntade på att Nicklas skulle sluta så var jag alltås med Robin och Leo. När Nicklas väl kom till robin drog vi två och köpte bullar och läsk och satt i solen och snackade och blåste bubblor :D :D hahah. Bara Nicklas, Aurora och Fredde som förstår grejen med bubblor! :D iaf det var mysigt även om det blev lite jobbigt pga lit saker som jag inte tänker ta upp här. Efter det gick vi hem till Nicklas ett tag och sen åkte jag tillbaka till Robin och kollade film. Vid 9 tiden mötte jag upp Miccan, Aurra och en tjej från dansen som heter Julia. Vi fyra skulle nämligen träna på Do it lika dude-dansen som vi ska uppträda med på vårshowen och vi fyra är dom enda som ska dansa den. Även om dansen var svår så tyckerj ag att det gick hyffsat bra iaf (:

Men nu kära vänner måste jag göra mig i ordning för sängen och sen försöka plugga lite matte. Så godnatt med er!





Lite bilder från den senaste tiden (;











Det går bra nu!

Hej kära vänner!

Det var nu ett tag sen jag skrev ett inlägg här och eftersom att det är flera som tjatat på mig att jag ska uppdatera oftare så tänkte jag att det var dags nu, haha. Sedan jag skrev sist så har det hänt mycket bra saker som fått mitt liv till en helt annan och bättre vändning och det var precis det jag hade tänkt att jag måste berätta lite om.

Som ni såg i det senaste inlägget jag skrev så är resan till Rhodos i augusti med Aurora & Trixie bokad och lite betald. Det ska bli underbart kul att få åka med två underbara tjejer utomlands i 2 veckor. Är ju lagom taggad iaf! (: Men innan det så planeras det för fullt att jag och Aurora ska åka till Kalmar och hälsa på världens bästa Trixie över en helg. Tror att det kommer bli super trevligt!

Något som är värt att nämna är mina två senaste veckor som vart väldigt bra även om det vart mycket och faktiskt lite slitet (: Iaf det började för två veckor sedan då jag blev uppringd av Sibylla i Vallentuna, och dom frågade om jag vill komma på arbetsintervju dagen därpå och självklart tackade jag ja. Inte ens en minut efter att jag lagt på telefonen så ringer dom från Willys I arninge och frågar om jag vill komma på arbetsintervju där med, och även det tackade jag ja till. Snacka om att jag var nöjd den dagen eftersom att jag haft en så fruktansvärd ångest för att jag inte hade nått jobb och skolan slutar snart med student och grejer, och eftersom att jag inte har några planer för att plugga vidare direkt efter gymnasiet så kändes det underbart! Dagen därpå var jag alltså på arbetsintervju på Sibylla och jag kan ju säga att det gick väldigt bra, då dom var så nöjda med min intervju att jag planerades in för provjobb där i två dagar veckan därpå som alltså var förra veckan.

Förra veckan var väldigt slitig men jag var/är glad iaf! Veckan började med att jag, efter skolan, var på arbetsintervju på Willys som också gick väldigt bra. Jag skulle få besked om jag fått jobbet eller inte i slutet av veckan men även där lät han väldigt positiv. Så nu var det bara att vänta. Efter det träffade jag Johanna i Täby entrum och var med henne tills dansen började. Väl på dansen så började vi med dansen som del av nummret för vårshowen ska dansen. För er som inte vet så är vårat nummer till vårshowen den 2 juni, uppdelad i 4 delar där det är 4 olika låtar som är ihop mixtrade. Jag måste säga att även om dansen var svår så känner jag mig lite små taggad för det också (:

I tisdags var det dags för första praktikdagen, eftersom att vi hade en liten praktik vecka i skolan, dock bara 3 dagar. Jag var på HSB Dagverksamheten i Täby, som min mormor fixade åt mig, så jag jobbade med gamlingar i tre dagar och det var väl helt okej. Egentligen skulle jag vart på en advokatbyrå i Sundsvall men dom hade redan två praktikanter då, så jag fick ta första bästa. Men det var trevligt! I tisdags och i torsdags provjobbade jag även på Sibylla och jag måste säga att det gick förvånadsvärt bra och jag fick beröm för min insats och gissa vad? Jag fick jobbet!! ;D Så nu kommer ni hitta mig på Sibylla i Vallentuna lite då och då, haha (; Och vet ni vad mer, jag fick Willys jobbet också! haha :D Så jag är otroligt nöjd! Willys är först och främst bara i sommar och Sibylla håller på redan nu. Jag tog båda jobben och ska försöka kombinera dom så att jag kan jobba på båda. Money Money Money, säger jag bara! ;D Ångesten för jobb är som bortblåst så det känns skit bra!

Jag får inte glömma att jag även vart på Ellis stundetskiva och Emelies studentskiva under dessa två veckor, vilket vart kul det med. Och idag var jag på Willys och hämtade och skrev på lite papper för anställningen i sommar. Senare idag ska jag ner till Sibylla på någon utbildning och även skriva på papper där med och förmodligen få fler jobbtider (: Sist vill jag bara säga att jag även tagit tillbaka mitt gymkort igen och ska bli biff igen, haha! Nej men det är skönt att kunna börja träna där igen eftersom att jag fick ta bort det för nått år sedan pga skolan. För övrigt så har jag börjat få ordning på mitt liv nu, dels för allt det jag berättat och även saker som jag länge gått runt och mått dåligt för så det känns verkligen som att jag är påväg mot bättre tider nu, hoppas bara det håller i sig nu! (: Och på det så tar jag student om lite mindre än 2 månader, taggade tjej!

Så det är vad jag sysslat med det senaste veckorna. Kände att det blev ett roman långt inlägg nu men jag anatar att det blir så när man inte är så duktig på att uppdatera lite oftare. Men förhoppningsvis så är ni trogna läsare nöjda nu, haha (: Ha det super bra älskade vänner, Bye!

Chris Medina - What are words



Hur vackert är inte detta!? Hans sjunger till sin fru som var med i en olycka och blev rullsstolsbunden och hjärnskadad. Jag blir så rörd av att han är kvar vid henne och kämpar på. Blev tårögd varje gång jag tittar på denhär. Så sjukt underbar människa han är.


<3

Avril Lavigne – Wish You Were Here - Acoustic Version


Rhodos i augusti!

För ungefär en vecka sen så bokade jag, Trixie och Aurora en resa till Rhodos i 2 veckor i augusti! :D Och igår betalades anmälningsavgiften in så nu skulle man kunna säga att vi närmar oss sakta men säkert! Kommer bli så underbart kul tjejer, läääängtar så sjukt mycket redan nu. Haha känns bra! Men jag vet att ni gör det också och vi kommer ha det bäst! :D :D :D


Life's a game but it's not fair, you got to play it by your own rules or you will become one of everyone else.


Min ängel

Igår var jag och besökte Kristins grav, och eftersom jag inte ville åka ensam så följde världens bästa människa med, Fredde. Betyder så sjukt mycket att han gjorde det, kan inte ens beskriva det i ord. Underbar är precis vad han är. Tack för att du ALLTID finns där när jag behöver dig och för att du just den du är. Du förstår mig bättre än vad jag själv gör och jag är så sjukt glad att jag har dig. Ville bara säga det. Iaf så var jag vid Boo kyrka i Nacka och besökte Kristin. Jag har bara vart där engång tidigare, av den anledningen att jag tyckt att det varit så sjukt jobbigt, och har inte haft den psykiska kraften att åka dit. Men igår av nån anledning så bestämde jag mig bara för att åka dit. Egentligen förstår jag inte varför jag kom på precis nu att jag ville dit, då allt redan är så sjukt jobbigt. Så vet inte riktigt hur jag ska tolka mig själv där om det är bra eller dåligt. Kändes iaf bra att vara där, det gav mig kraft. Såhär efterråt så vet jag inte riktigt, det är blandade känslor. Är glad för att jag var där och hälsade på henne, men det fick även mig att börja tänka mer på henne och hur mycket jag saknar henne och det är precis det jag gör nu. Jag skulle göra vad som helst för att får träffa henne igen, och bara hålla om henne. Igår hade det gått 3 ½ år sedan hon lämnade livet och även om jag lärt mig att hantera saknaden så finns det stunder som är jobbigare än andra. Ikväll är det en sådan stund. Kanske inte så konstigt med tanke på att jag var där igår. Oavsett om jag aldrig mer får se eller höra henne så kan jag känna hennes närvaro, att hon alltid finns här hos mig. Ibland när jag känner att allt är skit, precis som nu, så är det som att det är pga henne som jag kkämpar vidare, att det är hon som ger mig kraften när jag inte orkar. Låter kanske flummigt men får den känslan ibland. Kanske för att jag inte ska göra samma sak som hon gjorde. Jag kommer aldrig riktigt kunna förstå eller acceptera hur världen kan vara så grym mot en så underbar människa som leder till att man väljer att avsluta livet på det där sättet och närm an bara är 13-14 år? Det gör mig så ledsen. Om jag kunde så skulle jag spola tillbaka tiden och stoppa henne till det hon gjorde. Jag tänker på henne varje dag, och hoppas att hon är på en bra plats full av lycka. Jag tänker på dig Kristin och vi ses snart, vänta på mig. Jag älskar dig



Ett kort meddelande

Jag är verkligen ingen bra bloggare så från och med nu så skriver jag i den lite när jag känner för det, det var bara det jag ville uppmana er om. Förövrigt så suger allt just nu, ingenting verkar vilja gå rätt och känns som att jag återigen är påväg ner i skiten. Jag vet att jag inte vart världens bästa människa det senaste halvåret, har inte varit mig själv. Det finns faktiskt en anledning till det och det är för att det hänt så mycket som påverkat mig mycket, men jag har försökt leva vidare och bara klistrat på ett leende och försökt intala mig själv att jag är glad. Men det funkar inte så, förr eller senare så faller allt. Men sånt är livet antar jag? Det kan inte vara perfekt jämt. Men va fan.. ibland önskar jag bara att man för engångsskull kan få slippa just sånna saker som påverkar än negativt. Mitt enda hopp nu, är framtiden och att den har nått som kan få allt att vända. För jag orkar inte ha det såhär längre, jag vill bli den jag var förut utan att ha problem, jag vill bli den gamla vanliga glada Erika.




Btw, färgade håret ännu rödare i fredags, blev sjukt nöjd!


NU!

Precis som alla dom senaste helgerna så var det utgång igår. Jag var väldigt taggad då jag skulle ut med massa olika personer som ja tycker väldigt mycket om. Bra sällskap är det som gör en utgångskväll till en bra kväll. Iaf, vi drog till något nytt ställe som heter NU och ligger på fridhemsplan. Jag måste säga att även om musiken inte var som på det flesta andra ställe så var det ett as nice ställe. Det är något jag rekomenderar för er som kanske är väldigt trött på det senaste låtarna, som alla klubbar spelar sönder. Jag hade en väldigt bra kväll igår, trots vissa saker som uppstod. Men så är det alltid. Alltid någonting dåligt som uppstår eller går snett, låter kanske konsigt, men det är något som hör till liksom. Tack alla som var med igår det var sjukt kul!

Något som kanske var mindre kul var att när jag står i kön och är påväg in på klubben så går en kille ut från klubben och jag stelanar till när jag såg vem det var. Slutade säkert andas för en sekund. Killen som gick ut var nämligen kille som fick mig att lära känna min underbara vän som gick bort för några år sedan. Jag hade inte sett honom sedan jag träffade henne, vilket gjorde dom där sekundrarna väldigt jobbiga. Så mycket som kom upp i huvudet. Det var inte de att jag inte ville träffa honom eller något i den stilen, det var bara det att bara genom se honom så väckte det så sjukt mycket minnen. Han fick mig att ta fram saknaden etfer min ängel. När det gått så många år sedan hon försvann från jorden, så lär man sig att handskas med saknaden och sorgen, man lär sig att kontrollera det och bara gömma det långt inne i hjärtat. Men att se honom drog fram den där saknaden, så det kändes lite tungt. Men eftersom han gick ut när jag gick in så hann jag aldrig hälsa eller något, av nån anledningen så var det svårt att rop på honom, vet inte varför, hade vart kul och prata med honom igen.


Kristin "Oiiija" Pettersson 1992-10-21 - 2007-08-18
Jag tänker på dig, min ängel.


Dagens bild



Känns som att det är lite dålig stämmning mellan bröderna, haha :'D
Sötisar!


Syster










Nu har gått alldeles för lång tid sedan vi sågs, förstår inte hur vi kunnat låta det gå så länge? 2 år!? Du hör ju själv, det är ju inte okej? Jag hoppas iaf att vi kan ses snarast, för saknaden efter dig är enormt stor. Jag älskar dig Elin Almroth. Syster. <3


UTGÅNG!

Haha, sitter här och taggar inför utgång med breezer och musiken dånar i högtalarna! Ikväll hoppas jag på en jävligt bra kväll. Jag, Johanna & Lisa med en jävla massa grabbar, haha yeeeeah! ;D Jag är taggad, märks det?! ;)


Tidigare inlägg
RSS 2.0