Min ängel
Igår var jag och besökte Kristins grav, och eftersom jag inte ville åka ensam så följde världens bästa människa med, Fredde. Betyder så sjukt mycket att han gjorde det, kan inte ens beskriva det i ord. Underbar är precis vad han är. Tack för att du ALLTID finns där när jag behöver dig och för att du just den du är. Du förstår mig bättre än vad jag själv gör och jag är så sjukt glad att jag har dig. Ville bara säga det. Iaf så var jag vid Boo kyrka i Nacka och besökte Kristin. Jag har bara vart där engång tidigare, av den anledningen att jag tyckt att det varit så sjukt jobbigt, och har inte haft den psykiska kraften att åka dit. Men igår av nån anledning så bestämde jag mig bara för att åka dit. Egentligen förstår jag inte varför jag kom på precis nu att jag ville dit, då allt redan är så sjukt jobbigt. Så vet inte riktigt hur jag ska tolka mig själv där om det är bra eller dåligt. Kändes iaf bra att vara där, det gav mig kraft. Såhär efterråt så vet jag inte riktigt, det är blandade känslor. Är glad för att jag var där och hälsade på henne, men det fick även mig att börja tänka mer på henne och hur mycket jag saknar henne och det är precis det jag gör nu. Jag skulle göra vad som helst för att får träffa henne igen, och bara hålla om henne. Igår hade det gått 3 ½ år sedan hon lämnade livet och även om jag lärt mig att hantera saknaden så finns det stunder som är jobbigare än andra. Ikväll är det en sådan stund. Kanske inte så konstigt med tanke på att jag var där igår. Oavsett om jag aldrig mer får se eller höra henne så kan jag känna hennes närvaro, att hon alltid finns här hos mig. Ibland när jag känner att allt är skit, precis som nu, så är det som att det är pga henne som jag kkämpar vidare, att det är hon som ger mig kraften när jag inte orkar. Låter kanske flummigt men får den känslan ibland. Kanske för att jag inte ska göra samma sak som hon gjorde. Jag kommer aldrig riktigt kunna förstå eller acceptera hur världen kan vara så grym mot en så underbar människa som leder till att man väljer att avsluta livet på det där sättet och närm an bara är 13-14 år? Det gör mig så ledsen. Om jag kunde så skulle jag spola tillbaka tiden och stoppa henne till det hon gjorde. Jag tänker på henne varje dag, och hoppas att hon är på en bra plats full av lycka. Jag tänker på dig Kristin och vi ses snart, vänta på mig. Jag älskar dig
