erikasundquist

Jag kände för att lägga upp en bild som säger mer än tusen ord. En bild som väcker så otroligt mycket minnen. Jag vet att alla har förändrats både utseende mässigt och som personer. Alla har vi gått skilda väger och skapat oss nya egna liv som vi trivs med. Men jag kan ändå inte låta bli att längta tillbaka till den tiden då det var precis som på bilden. En tid som inte går att beskriva hur bra den var, man måste uppleva den. Det är så tråkigt att vi aldrig träffats längre. Efter så mycket vi vart med om tillsammans. Jag saknar er som personer, men jag saknar också vetskapen om att alltid veta att ni fanns där, jag saknar dendär tryggheten och lyckan ni gav mig allihopp. Men eftersom ingen av oss riktigt är dom personer vi är på bilden längre så antar jag att den tiden får och har jag lagt åt historien. Ett minne, som bevaras djupt inne i hjärtat. Jag begärinte att vi ska bli som då, för det kommer vi aldrig bli även om vi försökte, jag önskar bara att vi kunde träffas mer, prata mer. Jag VET att ni förstår vad jag menar och att ni alla har tänkt på dethär någongång, vissa mer än andra. Ni vill bara inte visa det inuet. Men jag vill vara ärlig och jag saknar er, & jag saknar framförallt oss. Jag har bara inte insett det först på senare tid. Ni är bäst.




E.E.S.M.A.S.B.I.H.S.H.S