erikasundquist

Har ni tänkt på hur man jämt och ständigt saknar någon eller något? Hur man sitter och önskar att det fanns en tidsmaskin så att man kunde hoppa fram och tillbaka i tiden precis som man ville? Jag är ganska säker på att iaf några av er känner igen er. Jag ska vara ärlig och säga att jag gör själv det, hela tiden. Visst är det jobbigt? Att alltid sakna något eller någon. Men nu är livet inte alltid som man vill att det ska vara, det finns heller inte någon tidsmaskin som kan föra oss fram och tillbaka i tiden. Anledningen att jag tar upp detta är dels för att det känns som att jag saknar så otroligt många personer men också för att jag precis suttit och kollat igenom massa gamla bilder. Det är sjukt, hur saker som då var så självklart inte alls är lika självklart längre. Att man gilder och har glidit ifrån personer som är viktiga för en, speciellt då men och också i nuet men kanske inte på samma sätt. Det finns personer jag kn räkna in i den meningen och som jag saknar. Sen finns det personer man inte träffat på så otroligt länge och vissa kanske man inte ens vet om man någonsin kommer träffa igen. Att det enda sättet man umgås på är genom dessa underbara uppfinningar som kallas dator och internet. Inte för att låta som värsta datanörden nu men tänk om det inte fanns liksom? Svårt att hålla kontakten med alla sina vänner då. Men iaf, tillbaka till det där med saknad. Ibland kan man sakna stunder/tider i livet också. Och det är här som tidsmaskinen kommer in i bilden. Fatta va skönt om man kunde spola tillbaka eller spola fram om man så vill, att det är du som har makten över tiden och inte tiden över dig. Underbart säger jag bara! Och andra sidan, skulle man upprepa bra tider om och om igen så skulle man nog tröttna och inte alls uppleva det som ett lyckligt och bra minnen. Så trots att man saknar tider i livet och hur jobbigt det än känns ibland så kanske det är lika bra att låta det förbli historia och istället minnas det med ett leende på läpparna, & lyckan av att vart delaktig i något som är så värt att minnas. Jag kan säga att jag har flera stunder i livet som jag skulle vilja uppleva igen, bara just för att dom var så bra. Och det har kommit fler stunder, som nu t.ex., som jag gråtit för att jag vill vrida tillbaka tiden. Okej, nu är jag en sån person som har lätt för att gråta, men själva grejen.. Det är verkligen jobbigt ibland. Men även om det finns personer och stunder jag saknar så mycket att det ibland gör ont så går jag med ett leende på läpparna. För hur mycket jag än vill och önskar att saknaden inte existerade, utan att allt fanns mitt framför ögonen så kommer det inte bli så. För den kommer alltid finnas där. Saknaden av något eller någon. All denna saknad.