Hjärtskärande
Sitter nu här med tårarna i ögonen och har precis läst Linus Wååks pappas blogg där han delar med sig av allt. Jag kände ingen anhörig eller så men som ni vet så satt jag på tåget som Linus blev påkörd av och det är så enormt hemskt att varit en del av olyckan. Visst jag var bara en helt vanlig tjej på 17 år som var påväg till skolan men att jag skulle vara med om något sånthär kunde jag aldrig tänka mig.. Varje gång när jag påminns om den där måndagen så kommer ljudet av tutan från tåget och sedan smällen upp i huvudet. om och om igen.. Det var bland det obehagligaste jag vart med om. Jag tycker så synd om alla anhöriga och om chaufören som körde tåget. Jag har själv förlorat en vän som togs ifrån mig alldeles för tidigt och betydde mycket för mig. Hon togs inte ifrån mig på samma sätt utan hon ville lämna sitt liv. Så på sätt och vis förstår jag all den sorg familjen och alla anhöriga känner nu. Jag tänker på er och vill ge er alla styrka till att ta sig igenom dom värsta tiderna. Ge inte upp.
