erikasundquist

Jag är ledsen om min blogg förvandlats till värsta emo bloggen på senaste men det är precis så jag känner mig. Deppig. Men just nu använder jag bloggen till att få ut tankar, så förstår om ni inte orkar läsa längre. Och den anledningen till varför jag känner mig så nere vet det flesta redan och det orkar jag därför inte lägga ner tid på att skriva om. Den anledningen, gör så otroligt ont. Även fast det kanske inte visats på utsidan bland folk så, skriker hela min kropp inombords hela tiden. Den skriker efter dig, och den skriker av smärtan att hjärtat inte längre finns där. För det är precis så det känns, helt tomt. Jag känner inte igen mig själv. Omgivningen har börjat reagera, på denhär lilla tiden som gått. Det kan ju inte vara bra och det skrämmer mig. Åh, varför måste det vara såhär jobbigt. Varför kan jag bara inte acceptera det? Jag orkar inte mer sömnlösa nätter och tårar. Vill bara bli mig själv igen, den glada spralliga lilla irre. Jag hoppas verkligen att nånting händer snart, som kan ta mig ifrån det här. Jag hade sett fra emot framtiden med dig, men nu när jag står själv så är den bara skrämmande.

Hade verkligen sett fram emot en sommaren med dig, bara du, jag & sommaren.

Я люблю тебя